För mycket!

Jag trodde verkligen att jag hittat mej själv, att allt var okej nu! Men efter igår så känns min plats ännu mer borta. Jag vet inte längre vad jag ska känna, vad jag egentligen känner, vem som jag kan lita på, vem jag verkligen älskar... Det hände egentligen inget speciellt igår, och det som hände bad jag om. Då får man skylla sig själv. Men jag upptäckte att jag inte mår så bra, och jag söker något som inte finns. Jag vill gråta hela tiden och jag vill inte mer. Jag vill verkligen inte mer. Jag försöker ständigt med mycket, men det verkar som om ingen egentligen ser det.

När jag hörde meningen "om du rädd för att dö så betyder det att du fortfarande har något att förlora"..så visste jag att det var sant. Saken är den....att jag inte vet om jag är rädd eller inte. Och det skrämmer mig. Ibland blir det bara ....för mycket. Hur ska jag vara mej själv när jag har så svårt att tycka om det jag ser i speglen? Hur kan jag fortsätta att vara mig själv när andra tycker att det jag är...är för mycket? Det känns som om allt jag gör blir fel...

Jag skulle börja om mitt liv, och det skulle bli bättre, jag skulle bli stark. Tanken som kom igår, och som har varit i mitt huvud hela dagen, och som kommer fortsätta att ligga där som en dimma....kommer någon någonsin älska mej för den jag är, på riktigt? Kommer jag hitta någon som jag verkligen kan lita på? Och kan människor lita på mig? Är jag en bra vän? Är jag en bra människa..egentligen?

Hur patetiskt känns inte detta, men det är tyvärr så det känns....what to do...