Nu Sitter Jag "In The Castle"

Nu sitter jag här, tillgång till Internet tack vare en nybliven vän till mig. Vi har värme men inget Internet i vårat hus. De har Internet men ingen värme! Huset kallas "the Castle" och Mohsen som jag sitter brevid nu är kungen av slottet =) Det bor 4 andra personer i detta hus, Simon, Henning, Giovanni, och Adam om jag inte har helt fel för mig! Det är kallt som faen men det är inget som jag är ovan vid nu. Det har gått bättre sen sist, praktikplatsen är okej och jag har mött massor med underbara människor. Tack vare dem känns allt väldigt mycket bättre!!! Mina rumskompisar är faktiskt en av de bättre jag kunde ha fått. Inget är utan dess komplikationer, men ändå..

Först är det jag och Torkild, min klasskamrat från Malmö, sen på nästa bild är det Carro och Toni och på sidan =) Vi bor alla under samma tak och det funkar fin fint!!

Dessa människor är dem som jag umgås med mest! Först Carro (Österrike), sen Simon, sen Sarah (båda från Tyskland), Giovanni (Italien), Mohsen (Tyskland) och Tony (Österrike).

Härligt gäng det där!! Alla SÅ olika!

Eva är en tjej som måste nämnas och även Maxim, här är människor som bjuder på sig själva!

I slutändan kommer jag minnas dessa människor under en lång tid. Kanske kommer vi ses igen någongång, vem vet. Men jag får leva här och nu, så bäst att njuta av tiden och av vännerna medan man kan!

Uh Uh Uh! Yana kommer till mig den 31 okt!! Det ska bli sååå roligt!!!! Längtar redan!!

Ah good times....

I´ve Got "It"

(17 okt 08)
Nu sitter man hemma, och mår dåligt. Jag har fått ett virus som alla andra har fått och nu är det min tur att känna mig svag och yr, svullnad i hals, täppning i näsan och svidande ögon, för cirka en vecka. Fick sjukanmäla mig idag från jobbet. Det var inte så populärt, men vad ska jag göra. JAG behövs ju inte, det behövs bara någon. Jag måste till exempel komma in imorgon för annars finns det ingen som kan ta hand om gruppen. Man måste vara två. Aja, så är det!

Jag har börjat bli väldigt trött och hängig. Jag tror att min SAD är tillbaka igen. När jag var på den föreläsningen om självmord, pratade jag kort med föreläsaren. Jag sa att jag hade SAD och berättade att oftast när jag sa till folk att jag hade SAD och att jag kände mig trött och hängig och nere, så svarade de antingen att ”ja alla blir väl lite hängiga under vintern, det är så det är” eller ”ja det blir jag också, så trött”. Han tittade på mig, verkligen tittade in mina ögon och sa; Well, there so much more to this then that, isnt it”. Under det ögonblicket så förstod jag att han förstod mig, verkligen förstod hur jag kände, och det var som om en stor hög med stenar bara rasade från min kropp. Det behövdes inte mer, inte ett enda ord.

Well, det händer inte så mycket mer. Jag jobbar och träffar lite folk på helgerna. Kollar på teve och äter. Springer lite då och då, men annars, inte så mycket.

Ibland känns det som om jag inte skulle kommit hit. Jag menar, när det kommer till utbildningen så var det det bästa valet jag kunde ha gjort. Jag har lärt mig så mycket redan. I torsdags så mötte jag en deltidsarbetare som jag gör ett projekt med, eller försöker göra ett projekt med. CribArt heter det, där Art står för Artistic Reflections Today. Vi försöker få ungdomar att göra något kreativt som de sedan ska ställa ut. Detta är väldigt kort sammanfattat, det ligger väldigt mycket mer bakom det. I alla fall, så sa han att jag skulle prata med ungdomarna eftersom jag hade ”det”. Han sa att jag verkligen hade en bra hand med ungdomarna och att de lyssnade på mig. Det kändes så skönt att höra någon säga det, det var ett tag som jag tvivlade på det. Så, när det kommer till utbildning så känns det som en superrätt val. Men att det blev Irland, en av de mörkare ställena man kan vara på, var nog ett mindre smart drag. Det var inte riktigt vad jag hoppades på. Jag hoppades på äventyr och glädje. Istället fick jag en irländsk version av Kävlinge med alla dess hårda associationer. Men som min room-mate sa” vi får göra det bästa av det hela i den här skitstaden”. Så sant så sant så!

Den Gula Skrikande Ballongen..

(9 okt 08)
Jag har varit på en föreläsning angående självmord. Den var väldigt lärorik men det var inte så mycket nytt. Det som gjorde den lärorik var nog mest att han som var föreläsare pratade om ämnen på ett sätt som fick alla att förstå. Ämnen som alla redan hade hört talas om men inte riktigt förstått, förens nu. Han använde övningar och till och med en gul skrikande ballong för att visa vad han menade. Jag kommer ihåg att jag tänkte att ”om en person använder en ballong under en suicidföreläsning för att visa vad han menar är han antingen van att föreläsa för barn eller så är han helt enkelt genial”. Jag tittade runt på alla andra som var där, de flesta var i 40 eller 50 års åldern, och alla tittade på denna ballong med stor fascination.
Well, det funkade i alla fall, det han gjorde. Det var en bra kväll, trots ämnet!

Snälla Försvinn, Men Stanna Kvar För Evigt..

(7 okt 08)
Min handledare tog ett snack med mig. Den dagen då jag väntade på det där mötet där de aldrig dök upp så var jag lite irriterad. Fick höra från min handledare att visst kan man ha en dålig dag men man får inte ta med sig det till jobbet. Eftersom jag verkade irriterad över något så påverkade det henne och då blev hon ur balans, och så fick det inte gå till. Visst, jag kan förstå att man inte utagera hur som helst, men detta hände ju på jobbet så skulle jag bara ignorera det då? Och jag gjorde inget speciellt, jag log bara inte lika mycket när de bad mig springa ner till affären och köpa glödlampor. Hon fortsatte med att organisationen hade fastnat i ett viktigt möte och att det var därför som de inte dök upp. Jag förklarade, eller försökte förklara att jag förstod varför men att jag tyckte att de borde ringa och bestämma ny tid. Men det fattade inte hon. Sen visade det sig att de hade ringt in på telefonsvararen, vilket gjorde saken okej för mig för då hade de inte ignorerat mig. Men för min handledare var det en vinst, eftersom hon trodde att jag skulle skämmas för att jag hade haft fel! Tydligen förstod hon inte alls vad jag ville. Nu när de hade ringt var allt okej, det var det enda jag ville. Jag är inte den som är den! Men hon verkade tro att jag ville straffa dem eller något.

Aja, nog snackat om detta, men det har varit lite spänt efter detta samtal vilket är tråkigt! Jag hoppas att min första känsla av henne inte var fel!

Jag har varit på två Erasmus fester. Det är rätt roligt!! Jag träffade människor från olika delar av Europa. Men de flesta är från Tyskland eller Frankrike. Att höra en fransman sjunga ”Pretty Fly for a White guy” är rätt oslagbart *asgarv*. Har fått en 20-årig fransman efter mig. Han är söt och så men känner ingenting när jag ser på honom. Han är lite jobbig faktiskt, men men!! =)

Fan, tiden går ändå rätt snabbt. Jag saknar alla därhemma väldigt mycket, och har en mindre rädsla över att alla ska vänja sig vid att jag inte är hemma längre, så pass mycket att när jag väl kommer hem så kommer jag inte kunna passa in igen. Så löjlig känsla men jobbig att ha! Jag antar att när man lämnar något som man verkligen älskar så blir det ibland oumbärligt eftersom allt som händer inte kan påverkas av en själv. Du kan bara hoppas att det som byggts upp är tillräckligt starkt och inte kommer att raseras.

Det finns de som säger att vänner kommer och går och att kärleken består (i syftet på den man vill dela sitt liv med) och sen finns det dem som säger att flick/pojkvänner kommer och går och att vännerna består. Alla har rätt på något sätt. För mig, jag vet att människor kommer att komma och gå under mitt liv. Jag vet att jag kan sluta älska men jag kan aldrig ta bort det faktum att jag har älskat. Jag vet att den dagen jag slutar att vara rädd för att förlora någon då älskar jag inte den personen mer. Därför, så mycket som jag vill att min rädsla ska försvinna, så mycket välkomnar jag den, för det är på grund av den som jag vet att jag verkligen älskar mina vänner därhemma. Jag kommer att kämpa för det (dem) som jag har där hemma, så länge som det går. Samtidigt så måste jag kämpa för mig och för det som jag vill och behöver. Jag vet att jag måste bli starkare, för min egen skull…!

Om det i slutändan inte är menat, så är det inte det….punkt

Sorry, Det Hände En Sak....

(2 okt 08)
Skulle på besök på en organisation idag. Men de var inte där. Väntade i 40 minuter på dem eftersom min handledare sa att de inte ställt in och att jag skulle vänta ett tag. Well, de dök inte upp och min handledare verkade inte bry sig. Hon sa att de antagligen var på ett möte som drog ut på tiden. Det är inte det att jag inte kan förstå att saker kan dyka upp. Men har man bestämt en tid kan man väl i alla fall ringa efteråt och säga ”sorry, det hände en grej, boka ny tid?” Eller?
Well, jag var lite irriterad för det kändes som om ingen brydde sig.
SUCK IT IN!!

Kaffe

(1 okt 08)
Jag har druckit kaffe idag, jag känner mig pigg och glad. Allt känns bättre och det mesta verkar gå bra. *peppar peppar ta i trä*. Praktikplatsen känns bättre och jag har börjat träffa ungdomar nu! Hoppas att det håller i sig.....

Jag Fick Det!!!!

(29 sept 08)

Woho!! Jag fick stipendiet!! Ska bara skicka tillbaka dokumenten påskrivna så börjar betalningen! De kunde inte ha kommit bättre!! Jag fick ca 17000:-! Förhoppningsvis kan jag lägga undan pengar till en annan resa….men det lär vi se. Det är ju lagom dyrt att leva här..! Och jag måste köpa kläder!! For real, jag MÅSTE! Det är sjukt kallt här och jag kunde inte ta med mig så mycket kläder, så måste köpa lite tjockare tröjor. Hur ska jag få hem allt? Aja, ett väldigt mycket senare bekymmer tycker jag.

Annars är allt okej. Lite uttråkad på min praktikplats. Jag är inte så mycket inkluderad i deras samtal och springer mest ärende åt dem som arbetar här. Ibland känns det som om de är hunden och jag är svansen. Hoppas att det inte fortsätter att kännas så. Ska ändå vara här ett tag. Men sen, så är det ju att vara praktikant. Du är något mittemellan. Du förväntas alltid att göra allt de crapjobb som de andra inte vill göra men som de i vanliga gör, för att du är en i teamet och alla ska dra sitt lass. Men samtidigt får du inte göra det ”roliga” för du kan inte tillräckligt mycket för att på riktigt vara en i teamet. Det här är inget nytt, för någon. Så egentligen är det bara att gilla läget. SUCK IT IN!!!

Jag var och surfade i lördags. Så sjukt jävla roligt!! Men jag sög nog riktigt rejält på det! Jag kunde knappt ställa mig upp! En 50 årig man klarade det bättre än mig. Men till mitt försvar, jag var bakfull och hade inte alla krafter. (detta är ingen ursäkt, bara en potentiell förklaring). Jag vill väldigt gärna prova det igen, men just nu jobbar jag varje fredag och lördag så kommer inte att ha tid till att göra det! Det kostade €30 och det var värt varenda krona…eller €! =)

Jag har skaffat kamera också! Det är ingen superbra kamera men den funkar!! Så snart kommer det upp lite bilder här och var. Ska bara påminna mig själv om att köpa en adapter innan jag sticker hem.

Jag inser nu att jag borde investerat i en extern hårddisk!! Men det borde ju inte vara så svårt att fixa, har ju Martin som kan fixa det! *blink blink* På med lite serier och filmer och min vardag är räddad!! =) Så fort jag får stipendiet så kommer pengar sättas in där, Oyeah!!

Annars är livet fungerbart. Kommer antagligen inte att få sex på riktigt länge. Här finns inte så många snyggingar och de som är halvsöta har flickvänner. Jag kommer antagligen att vara riktigt horny när jag kommer hem. Hello Casanova!! Och nej, jag kunde inte ta med mig Casanova…mamma hjälpte mig att packa!

There Is A Lot Of Your People Here, Or You Are One Of Those Who Likes To Mix?

(21 sept 08)
Man har ju börjat på sin praktikplats. Det har varit blandade känslor om den faktiskt. Jag har läst en del litteratur och det har mestadels varit väldigt intressant, så än så länge har det inte varit helt tråkigt. Men en dag kom en höggravid kvinna in till kontoret. Tydligen så är hon någon högre ansvarig på det stället. Jag sitter och gör lite mappar och då ber hon mig att springa ner och handla te och scones till henne. Jaha, det kan jag väl göra. Men grejen var att det inte var en fråga utan jag skulle bara göra det, vilket fick mig att börja fundera över vilka arbetsuppgifter som det fanns i åtanke för mig. Men jag sprang ner och handla det som hon ville. Jag hade bett henne skriva ner det som hon ville ha så att det inte skulle bli fel. När jag kom upp så gav jag henne det som hon skrivit ner på lappen och då säger hon;
- Didn’t you take any knifes?
Jag svarade; I’m sorry, i didn’t know you wanted knifes.
Hon; - Do you have knifes in the building?
Jag; - Yes we have
Hon; Then go down and get me two knifes.
Okej, så jag går ner på nedanvåningen och hämtar två knivar och kommer upp igen och ger dem till henne. Då säger hon;
- Okay good, now give this tea and scone to Pat!
Jag; - Who's Pat?
Hon: She's in the other room! Didn’t you get any milk to the tea?
Jag; . I'm sorry, I didn’t know that you wanted milk (börjar bli smått irriterad)
Hon; Do you have any milk in this building?
Då avbryter en annan anställd som säger att hon kan hämta det hon vill ha. Tror hon började tycka lite synd om mig faktiskt. Well, hon störde mig inte mer den sen. Men sen när alla hade druckit upp deras te och ätit deras scones så fick jag plocka undan allt och diska det. Så på förra stället som jag var på så satte jag upp affischer och kolla längden på kritor. Här springer jag ner och handlar te och diskar. Kan verkligen känna all den kunskap som detta ger mig i min väg till att bli socionom.

Well, förutom det så har det varit bra. Min handledare är faktiskt bra och verkar bry sig. Kanske ska nämna att hon inte var närvarande när jag fick leka springflicka.
Jag var på praktikplatsen i lördags. Var bara där i två timmar och det var mest för att kolla så att de ungdomar som spelade fotboll inte skadade sig. Sjukt soft. Tydligen så är det Sligo Rovers som hjälper till att coacha dessa ungdomar, så tränaren lånar ut två av sina spelare till detta projekt. I alla fall så kom tränaren dit i lördags med en gammal man som tydligen skötte fastigheterna där vi var. De hade varit på någon indiskt kväll för att hedra en man som dött som var indier. Eller ngt liknande. Den gamla mannen frågade mig var jag kom ifrån och jag svarade från Sverige. Han började prata om hur mycket indiskt folk som kommit och hur svårt det hade varit för dem att komma in i samhället. Jag bara nickade. Han fortsatte prata om utländskt folk och hur många som kommit och sen frågade han:
- Have you met any friends?
Jag; Well, I only been here for a week so no not really yet, except for those that I live with.
Han: Okey, here is many of your people here so you can maybe ask them if they want to be your friends.
Efter en stunds paus. - Well, there is a lot of your people here, or maybe you are one of those who likes to mix?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det och jag antog att en snappy comeback inte var lämplig även om jag hade en del i tanken.
Jag svarade bara kort att; "Well, I like to mix", och gubben nickande och verkade halvt nöjd med svaret.
Tydligen finns det en del indier i Sligo, men de mesta som är utländska är från Polen eller Italien eller liknande. Man kan inte se att de inte är från Irland i vilket fall som helst, men tydligen är det väldigt big deal i Sligo vem som är vad. Och det verkar inte vara en direkt mix på människor. Jag har nog inte sett ngn som är mörk som är med någon vit. Därför nämner jag rätt snabbt att jag är från Sverige. Av någon anledning känns det tryggare, suck suck suck. Att förklara att jag inte är från Indien utan från Sri Lanka är ngt som jag inte ens gett mig in på. För dem hade det verkligen inte gjort skillnad. Därför känns det som om att jag inte kommer ha såå lätt att hitta ngn annan förutom mina rumskompisar att umgås med. Men det lär tiden utvisa i alla fall.

Annars händer det inte så mycket. Vi var på ett ställe som heter Strand Hill. Det ser inte alls ut som Irland utan mer som Australien. Sjukt fina stränder och massa surfare. Nästa vecka ska jag på surfingkurs. Ska bli sjukt roligt och kostar inte såå mkt heller.
Well, det är väl det som jag ser framemot! Jag saknar lakrits och mina vänner även om det gått så lite tid. // Singa

En Spya Av Färger

(18 sept 08)
Vad har jag gjort so faar? Jadu, mest att försöka få mig själv att känna mig hemmastadd. Väldigt mycket mer pengar försvann än vad jag trodde att det skulle. Tror jag gjort av med lite mer än 7500:-. HELT SJUKT!! Först en deposition på 2500:- och sen en månadshyra på 1800:- för de tre veckorna i sept. Hyran är okej men var inte beredd på depositionen. Sen fick jag köpa täcke, kudde, lakan, påslakan, örngott ja ni fattar. De andra pengarna har gått åt till att bygga upp ett matförråd med basvaror. Och man är ändå inte ens i närheten av att ha det man behöver. Men det kommer nog. Det enda man gör känns det som är att köpa mat, laga mat och diska. Huset är rätt så mycket crap och eftersom jag kom sist så har jag såklart fått det sista rummet. 9 kvm kanske? Ngt sådant är det.



Mitt rum är den övre halvan av väggen turkos sen kommer en lila boarder med grå cirklar i mitten, sen är den nedre delen lila. De andra har mycket bättre större rum. Men man ska inte klaga. Eftersom jag har det minsta rummet så låter de andra mig spendera mkt tid i Tv-rummet =) Inte för att det är så mkt bra på teven, men ändå! Det luktar gammalt i hela huset och färgvalet är verkligen hemska. I teverummet så är den övre halvan färgat rosa, sen kommer en silver, blå board (eller hur fan det nu stavas) och den undre halvan är ljusgrå med silverglitter på. Gardinerna i fönstret är spets och de på sidorna av fönstret är gröna.



Det är en enda stor spya av färger från kritstadiet. Men man blir van vid det, tyvärr. Det enda som är bra är köket. Inte för att det är speciellt vackert men det är stort och rymligt. Fläkten fungerar visserligen inte men visst, man kan inte få allt!!



Jag saknar Internet i hemmet, men vi håller på att tjata på vår landlady om det. Hoppas att hon fixar det! Jag ångrar att jag tog bort så mycket serier från datorn. Hade verkligen velat ha dem nu!! Vädret är mestadels bajs men det finns en del soliga dagar också. Sen finns det också en del saker som är sjukt najs. Hur corny och mesigt detta än kommer att låta så är utsikten något som är sjukt oslagbart. Utsikten på vissa ställen kan vid rätt väder vara oslagbart. Sjukt vackert och fridfullt att allt det andra som känns crap helt plötsligt inte känns betydelsefullt. Man tänker när man står på och tittar ut att; "fan, detta är värt allting"



Detta är 1 minut från vårt hus. Helt okej, synd bara att vädret inte alltid är det bästa! Jag och min room-mate Torkild kom hem rätt fulla till vårt hus och bestämde oss, eftersom det var en stjärnklar natt, att vi skulle ut på kullen och titta på Ben Bulbin och stjärnorna, med ett glas Martini. Vi låg i det halvfuktiga gräset och titta på stjärnorna. Som full var detta sjukt otroligt..haha!

Staden är halvtråkig men det finns gott om pubar. Synd bara att man just nu inte har några pengar att besöka dem ordentligt. Jag gillar min praktikplats och har en bra handledare. Det verkar som om jag kommer att få resa runt en del i Irland så det verkar väldigt roligt. Jag och Torkild planerar lite smått att vi själva ska göra lite roadtrips. Till Dublin of course och sen till NordIrland. Woho! Känns handikappat att inte ha ngn. Det känns som om jag varit här i en evighet och jag saknar redan alla, känns konstigt att inte träffa någon. Hoppas på Internet väldigt snart! Kram // Singa