I´ve Got "It"

(17 okt 08)
Nu sitter man hemma, och mår dåligt. Jag har fått ett virus som alla andra har fått och nu är det min tur att känna mig svag och yr, svullnad i hals, täppning i näsan och svidande ögon, för cirka en vecka. Fick sjukanmäla mig idag från jobbet. Det var inte så populärt, men vad ska jag göra. JAG behövs ju inte, det behövs bara någon. Jag måste till exempel komma in imorgon för annars finns det ingen som kan ta hand om gruppen. Man måste vara två. Aja, så är det!

Jag har börjat bli väldigt trött och hängig. Jag tror att min SAD är tillbaka igen. När jag var på den föreläsningen om självmord, pratade jag kort med föreläsaren. Jag sa att jag hade SAD och berättade att oftast när jag sa till folk att jag hade SAD och att jag kände mig trött och hängig och nere, så svarade de antingen att ”ja alla blir väl lite hängiga under vintern, det är så det är” eller ”ja det blir jag också, så trött”. Han tittade på mig, verkligen tittade in mina ögon och sa; Well, there so much more to this then that, isnt it”. Under det ögonblicket så förstod jag att han förstod mig, verkligen förstod hur jag kände, och det var som om en stor hög med stenar bara rasade från min kropp. Det behövdes inte mer, inte ett enda ord.

Well, det händer inte så mycket mer. Jag jobbar och träffar lite folk på helgerna. Kollar på teve och äter. Springer lite då och då, men annars, inte så mycket.

Ibland känns det som om jag inte skulle kommit hit. Jag menar, när det kommer till utbildningen så var det det bästa valet jag kunde ha gjort. Jag har lärt mig så mycket redan. I torsdags så mötte jag en deltidsarbetare som jag gör ett projekt med, eller försöker göra ett projekt med. CribArt heter det, där Art står för Artistic Reflections Today. Vi försöker få ungdomar att göra något kreativt som de sedan ska ställa ut. Detta är väldigt kort sammanfattat, det ligger väldigt mycket mer bakom det. I alla fall, så sa han att jag skulle prata med ungdomarna eftersom jag hade ”det”. Han sa att jag verkligen hade en bra hand med ungdomarna och att de lyssnade på mig. Det kändes så skönt att höra någon säga det, det var ett tag som jag tvivlade på det. Så, när det kommer till utbildning så känns det som en superrätt val. Men att det blev Irland, en av de mörkare ställena man kan vara på, var nog ett mindre smart drag. Det var inte riktigt vad jag hoppades på. Jag hoppades på äventyr och glädje. Istället fick jag en irländsk version av Kävlinge med alla dess hårda associationer. Men som min room-mate sa” vi får göra det bästa av det hela i den här skitstaden”. Så sant så sant så!