Kattvakt

Ja, det var ju ett riktigt bra tag sen man skrev här. Har faktiskt inte hänt så mycket...
Men ja, jag har inte fått jobb inom min utbildning och jobbar på Sportex fortfarande. Jag trivs på ett sätt där väldigt bra, men jag klarar inte av min chef och därför blir det lite ångest när jag ska jobba. Har fått förlängt jobbet tills slutet av januari men vi har fått mycket mindre tider. Jag har däremot fått chans till ett annat jobb på halvtid så det känns bra. Annars sminkar jag lite då och då och jag börjar upptäcka hur glad det gör mig, suck, jag vet inte riktigt hur jag ska utveckla det bara. Men det är faktiskt en sak som jag tror att jag verkligen skulle bli riktigt bra på.

Annars händer det inte så mycket. Jag är kattvakt åt Palle nu när hon är bortrest så bor i Lund för tillfälligt. Känns lite konstigt och jag undrar om jag kommer kunna somna ikväll..aja, det lär vi se..

Annars har jag väl planer på att kanske åka till Norge och hitta jobb och sen spara ihop pengar och sen resa. Om jag ska resa så kommer jag satsa på att sticka runt april. Det är det jag strävar efter. Jag vill verkligen komma ut nu. Perny har kommit hem från Australien och det är jätteroligt att hon är hemma, men hon har fortfarande resandet i sig och kommer nog snart bege sig iväg igen. Förhoppningsvis kan jag joina henne. Det lär man ju se..

Nej nu ska jag kolla på teve, och se om katten vill komma in snart!!

OJ!

Ja här har tiden flugit iväg. För det första, jag har vaknat före kl 08.00 alldeles av mig själv och jag känner mig pigg. Seriösa vuxenpoäng på det!! För det andra, det krävs väl lite vuxenpoäng nu när man TAGIT EXAMEN!!! Ja ni såg rätt. Nu är man tydligen socionom. Jag har ingen aning om vad jag ska jobba med. Men jobbar ett tag till Sportex. Ja just det, det visste nog ni inte heller. Jag lyckades komma bort från Netto och fick ett nytt jobb på Sportex där jag jobbar med Francisco och andra sköna människor. Lovely! Jag hann träffa en karl också, men det vet jag inte om det kan leda till något. Vi har inget gemensamt, och då menar jag inget. Men där finns en dragningskraft helt klart. Fast han är i Schweiz nu och kommer inte hem förens i slutet av sept. Men men, får se hur läget är då. Elin stack till Falkenberg och kommer inte hem förens efter sommaren. Suck. Och snart är det midsommar. Oj!

Det har hänt mycket och det kommer att hända mycket men jag får ta det en annan gång.

Ojsan

Ja, man var ju på lagom muntert humör igår, haha. Nä men, jag känner idag att inlägget inatt var så, inte jag men ändå jag. Det stämmer såklart, fast det är en väldigt liten del av det som jag känner för övrigt. Igår var jag med ett par och sen kom den andres dejt förbi. Jag menar, det var inget gulligull men man kände ändå av det på något sätt. Och de frågade hela tiden om jag sett någon som jag var intresserad av. Det var liksom i luften att jag borde hitta någon. Inget dumt menat någonstans, men, just då kändes det lite hopplöst. Och jag letar inte nu, jag tar det som kommer. Sen ska jag inte bortse från en liten längtan jag har. Men vem har inte det?

The One?

Jag har varit på två fester denna veckan. Båda har varit helt okej. Men de har inte fångat mitt minne. Jennys fest kommer jag att minnas, men inte det som hände efteråt. Mina klasskompisar sa att de skulle hitta mig en ny karl. Men det fallera. Jag känner inget intresse för någon just nu. Eller det är lögn egentligen. Men jag känner inget intresse för någon som är realistiskt. Jag dejta en kille som var sjukt trevlig, som såg OK ut, som hörde av sig mkt, som var omtänksam osv. En riktigt bra pojkvän med andra ord. Men jag kände inget för honom. Jag ville verkligen känna ngt, men jag kunde inte. Och jag förbannade mig själv. Varför kunde jag inte känna ngt för honom?? Så typiskt!
Jag har någon i tankarna, någon som jag inte vet vem det är. Jag tittade på honom över skolgården, när jag gick gymnasiet. Jag vet att han tittade tillbaka. Jag försökte ta kontakt med honom en gång, men jag fegade ur. Hans ansikte är suddigt. Jag vet inte hur han ser ut. Men som det ser ut nu, alla som jag velat ha på ngt sätt, har jag fått. Han är den sista. Och han är utom räckhåll. Vet ej hur han ser ut, vet ej var han är ngnstans. Ingenting.
När ska min mage pirra, när ska jag känna lycka igen?
Så patetiskt allt känns....

Francis Födelsedagsfest!

Idag fyller Franci år! Min present till honom var att han kunde ha sin födelsedagsfest i min lägenhet eftersom det blivit trubbel på annat håll. Festen gick riktigt bra och det var väldigt lugnt. Det var trevligt och inga tråkiga saker hände. Men med Franci som fixare trodde jag inget annat. Han är en av de få människor som jag på så kort tid verkligen litar på! Det var ett nöje att ha han hemma hos mig! Till Franci; Hoppas att du får en riktigt rolig kväll och att denna dagen kommer bli ett härligt minne. Du är min vän, min trygga sida, en solstråle i mitt liv!

Vem Är Jag?

Jag var hemma hos min kompis Yana och vi snackade lite. På det sättet som ingen av oss hunnit göra på väldigt länge. Ett ärligt snack om allt som bara flög runt i huvudet. Jag berättade för henne hur orolig jag var för framtiden med jobb och så, om någon kommer att anställa mig och vad jag ska söka för jobb överhuvudtaget. Yana hjälpte mig med lite "mindtraining" där hon bad mig att beskriva mig själv med några egenskaper som jag hade. Och ge exempel utifrån det. Det var fan svårt!! Man borde veta vad man själv är bra på men jag hade ingen aning. Och även om jag kanske hade några tankar kring det kände jag någon form av skuld när jag sa det. Yana sa att kvinnor har en tendens att inte våga säga hur bra dem är. Det finns nog en sanning i det.

Jag har haft perioder då jag känt mig stolt över den jag är, men det har alltid kommit något som slagit mig på käften och dunsat mig ner till marken. Typ en form utav jantelagenskarmaknytnäve. Du ska inte tro att du är bra för det har du inte förtjänat!!
Så känns det, men varför? Varför kan jag inte vara stolt över den jag är? Jag är fortfarande rädd att folk tittar på mig och viskar om mig. Att jag är ful och att jag inte är bra på något. Inte hela tiden, det hade ju varit riktigt hemskt. Men ibland, kommer sådana känslor över mig och jag känner mig så liten. Jag trodde att jag skulle kommit över det här nu. Jag blir så frustrerad på mig själv!!

När jag kom och tänka på det så har jag nog känt så ett tag. Fast kanske inte medgett det riktigt. Det är så mycket jag borde vara, och det ger mig ångest eftersom jag inte är det. Usch, ett sådant I-landsproblem det känns som.

Jag säger att jag är empatisk, men jag har nog övergått till att bli sympatisk. Jag mår dåligt över att jag mår dåligt eftersom jag vet att det finns andra som mår sämre, och att jag därför inte har rätt att må dåligt. Jag tar emot skit från folk för om jag stod upp för mig själv, så skulle det kanske såra den andra personen, och jag vill inte vara en dålig person. Det hela har gått överstyr på något sätt. Jag måste acceptera mina dåliga sidor, och acceptera att andra tycker att dem är dåliga. Lets face it, man kan inte gilla allt hos alla. Sen är det en smaksak, det någon ogillar, gillar någon annan.

Jag har nog en del att ta itu med, kanske dags att börja göra lista igen som jag gjorde innan. Det funkade inte helt fel!

IDAG:
Tvätta -gjort (och allt hann bli torrt)
Vika tvätt - åååååh vad tråkigt
Städa lägenheten - suck (okeeeej då)
Träffa Ruby - YEAJ
Träffa Tilly och TRÄNA på SATS - Oyeah
Köpa hem frukt - dille på passionsfrukt just nu

Mmmm, det är väl bara att sätta igång

Utgång Och Vänner!!

Hade det väldigt trevligt i fredes, eller behagligt som jag och Palle kom fram till att vara den bästa förklaringen på våra bravader. Vi drack hemma hos Palle och sen ut till Herkules där vi träffade två trevliga tjejer. Så skönt när man bara kan börja snacka med någon sådär, utan weirdness. Vi avslutade det med chilicheese på BK där Yana mötte upp oss! Jag och Palle åkte sedan taxi hem tillsammans med en man som sedan betalade hela taxin. Snäll kille det där! Vi somnade gött i sängen och dagen efter blev det filmdags och Palle gjorde pasta till mig.

Nästa lördag ska vi alla till Yanas 25års kalas!! HURRA FÖR YANA...i förskott. Ska bli kul att se alla igen. Nu för tiden är det bara födelsedagar som för oss alla samman, det är därför jag tycker att det är viktigt att vi firar dem. Det finns ingen tid att träffas så som vi gjorde innan. Det är väldigt synd, men det är väl en del av vuxenlivet I guess. Så fem gamla vänner, fem härliga träffar om året. Man får hålla fast i de traditioner man har. Nu är det inte så att vi inte håller kontakten, det gör vi faktiskt. Men vi är inte lika bra på det som vi var innan. Men det är ingens fel, det har bara blivit så.

Som Palle skrev om detta fotot; Det är j-vligt längesen, men vännerna finns kvar! Så sant så!

Iaf, nu på lördag ska vi alla ses hemma hos Yana. Det börjar med middag och så. Efter det kommer andra folk till festen, Danne och Zettan är några av dem. En ny miljö behövs så att festa i Lund istället för Malmö är nog behövligt. Danne ser framemot det iaf!! =) Det gör jag med, så många av sina vänner samlade under samma tak, kan det bli bättre?

Obetydligt Liten, Som En Snöflinga Mot Varm Mark

Jag skulle träffa Yana idag och jag såg verkligen framemot det! Hade planerat allt väldigt bra! Till och med valt ut klänning som jag skulle ha på mig. Well, det enda som jag inte gjort var att prova klänningen. Det borde jag ha gjort. Glömde totalt bort att jag lagt på mig några kilon och när jag skulle prova klänningen idag, kom jag inte i den. Så då provade jag en annan klänningen, jag kom precis i den, men kunde inte andas, och såg mer ut som en lila korv! Jag började storböla och ringde till Yana. Hon tröstade mig och sa att jag kunde låna kläder av henne. Så stack in till Lund i snön och bytte om. Jag såg väldigt skaplig ut. Yana var tvungen att åka i förväg till dit vi skulle för hon var lite ansvarig för det. När jag kom dit ser jag ca 400 människor i en sal. Känner ingen. Sen kom det fram att jag inte skulle vara med Yana utan sitta själv vid ett bord. När jag satte mig ner, började jag få svårt att andas, jag blev yr och fick hjärtklappning. Jag var tvungen att lämna allt. Jag ringde till Yana men fick inte tag på henne. Kunde inte se henne heller. Men jag hade hennes nycklar i min väska så stack hem till henne och bestämde mig för att åka hem. Jag kände mig urusel men kunde verkligen inte stanna. Fanns inget emotionellt ork kvar i mig som orkade sitta med massa människor som jag inte alls kände. Jag ringde till Palle och berättade att jag var en usel person. Hon tröstade mig med att det var bättre att jag stack hem än att sitta kvar där och må dåligt. De skulle ingen må bra av. TACK Palle för dina alltid tröstande ord. Till sist fick jag tag i Yana och jag grät i telefonen. Hon tröstade mig med att hon inte ville att jag skulle medverka på något som jag inte mådde bra av. Hon sa även massa andra bra saker. TACK Yana för din förståelse.

När jag gick hem från Yana så snöade det stora flingor. Jag gick hela vägen, lyssnade på Coldplay och tittade upp i luften. Det kändes väldigt vackert, och plötsligt kändes allt bättre. Mina problem, vilka de nu än må vara, är antagligen obetydliga. Jag får tänka så!

Imorgon ska jag lämna in tentan och träffa Yana för fika, och senare träffa Palle! Jag har inte haft alonetime med någon av dem på väldigt länge! Så det kommer nog att bli behövligt!

Iaf, tack till mina vänner som står vid min sida i vått och torrt, som tror på mig när jag själv inte gör det! Speciellt tack till Yana och Palle idag för att ni fanns där! Utan er hade jag inte varit hel! PUSS

På Toppen Igår, Lite Längre Ner På Skalan Idag

Var ute igår, suprise suprise! Hade riktigt roligt och hela dagen kändes helt OK! Jobbade på Netto vilket inte var jobbigt alls faktiskt, sen därifrån direkt ner till Slakt och stod i en mega kö för att hänga in jackan. Jag orkade inte vänta så satt med allt inne på föreställningen. Min mamma och moster ångrade sedan att de hängt in jackan eftersom 400 människor samtidigt skulle hämta ut jackan efter föreställningens slut och Slakt hade bara 3 luckor öppna! Smart! Det tog aslång tid. Kuta och Kör var riktigt rolig och vi skrattade mycket. Sen var det hem till mig och det blev en grekisk sallad och vitlöksbröd till middag med kaka till efterrätt. Mamma och moster skulle hem vid åtta, kl tio kom vi iväg.

Sen iväg till Zettan och spela Street Fighter som förfest och tillsist iväg till Harrys med MAX som slut. Det blev fylla och skratt och lite dans. Sweet as hell! Jag och Danne vaknade kl 15.00 idag! OMG. Men man mådde inte så dåligt faktiskt. Vi var snabbt ute och handla läsk och andra onyttigheter som vi smaskade i oss till Chuck and Larry. Nästa vecka är tentadags och det kommer bli mkt jobb. Ska in till Lund och träffa Yana ons och tors, vilket kommer bli asroligt! Vi har inte sett varandra på riktigt på väldigt länge. Så det kommer nog att bli behövligt!
Det flyter....

Träning, Platta Bröst Och Ostbågar

Ja, jag har då försökt att ge mig på att träna igen. Denna vecka har jag lyckats komma iväg 2 ggr utan att bli sjuk. Däremot en del krämpor i vaderna. Men det känns najs, då vet man att man gjort något.

Jag var lite rädd att träna och har fortf. väldigt blandade känslor för det. För första gången har jag fått former, rumpan är rundare och brösten känns större (utelämnande av personliga saker -check). Jag har också fått en stor svällande mage och kommer inte längre in i några av mina jeans eller favvoklänningar. Magen syns mer än det andra så den måste bort. Men man kan ju inte punktbränna fett, så försvinner fettet på magen så försvinner "fettet" från brösten och bootyn. Så mina kvinnliga former som jag äntligen fått kommer att försvinna i takt med att magen gör det. Eller nej, det kommer försvinna före det att magen gör det, vilket får allt att kännas så mycket bättre. Men jag har gjort mitt val nu, bye bye rumpa, bye bye bröst!

Har fortfarande ett problem, min kost är inte vad den bör vara. Får lite lätt ångest när jag tänker på hur onyttigt jag äter, även om det kanske inte alltid är det. Jag vill att allt som jag stoppar i mig ska vara SUPERnyttigt, och inget snacks eller godis eller vitt bröd och pasta osv. Men sen läste jag en artikel, (den behöver inte alls stämma och gör det antagligen inte heller) som fick mig att må superbra. Där stod det att efter träningen var det bättre att äta ngt än inget alls, så var man sugen på en kanelbulle, så käka det istället för inget alls. Att kränga ostbågar känns helt plötsligt mer tillåtande. Nu säger jag inte att jag gör det efter en träning, men jag tänkte innan att det var hela vägen eller ingen alls.

Nu har jag funnit en mellanväg och jag får ta det som det kommer. Det är ju faktiskt bättre att träna och äta lite onyttigt då och då, än att inte träna alls. Sen får jag ju också inse att mina matvanor på ett sätt blivit bättre jämfört med innan. Jag äter frukost nu, vilket jag inte gjorde innan. Jag dricker inte längre coca-cola som jag gjorde innan utan dricker mest vatten och te. Jag har bytat ut mycket av mitt godis mot frukt och rör på mig mer. Mitt nya tankesätt har således blivit; Tänk mer på de framsteg du gjort, snarare än de mål som du ännu inte uppnått.

Jag ligger lite plus på skolan också. Det var längesen jag gjorde det. Lite stolt över mig själv faktiskt. Lägenheten ser fortfarande ut som skit, men det kommer sakta men säkert.
Just nu trivs jag med livet, trivs med mina vänner, och trivs med mig själv, även om det har sina upp och nedgångar. Men utan motstånd här och där så hade livet varit riktigt tråkigt, eller hur?

Imorgon ska jag plugga lite, eventuellt träffa Eva, träffa Musti en kort stund och hoppa hopprep (i träningssyfte). I helgen ska jag jobba, träffa mamma och moster och se på "Kuta och Kör", sen middag efter det. När de har ätit klart och begett sig hemåt är det party med Danne och Zettan. Denna långa dag betyder tidigt i säng på fredagen. Det kommer ju att gå så...bra! Mette och självkontroll är inte alltid det bästa! Men jag är nöjd, for now..!

Hurra för Ostbågar - you make me feel so fine!!

Ont I Huvudet

Jadu, fick ett virus på mina bihålor. Utvecklades inte till bihålsinflammation, (peppar peppar) men huvudvärken har inte riktigt släppt. Däremot är den väldigt mkt bättre än vad den var innan. I början kändes det som om någon slagit mig i pannan med en hammare. Men nu som sagt, har det blivit bättre.

Jag hade en så sjukt rolig lördag som jag inte haft på länge! Jag var på fest hemma hos Marzena som jag inte träffat på lääääänge. Danne var med mig, vi skulle egentligen varit med Andreas för jag hade ringt honom och sagt att jag gärna ville festa med honom på lördagen för det var så längesen vi gjorde det, bara vi tre. Så blev då inte! På festen iaf var det folk jag kände som jag inte sett på länge, men även nytt folk. Det var nog väldigt behövligt. Jag och Danne träffade en ny tjej som hette Elin.

Sjukt trevlig tjej och vi ska ses igen! Vi kom fram till att det är inte ofta man träffar ngn som man verkligen kommer så bra överens med och när man väl gör det är det inte lönt att vara blyg. Vi stack till Etage, inte mitt favoritställe, men hade den kvällen sjukligt roligt där. Träffade massa folk där inne som jag inte sett på länge och som jag inte förväntat mig att se där inne heller. Yana, Eva, Tilly, Desiree, Therese, och lite andra! Najs iaf! Jag minns att jag var väldigt skeptiskt till att gå ut, eftersom jag var trött. Thank God att jag inte stannade hemma. Woho!!

Have To Let Go...

Det finns stunder då jag verkligen känner det som jag egentligen känner. Utan empati, eller förklaringar, utan andras känslor inblandade. Utan förståelse och utan skuld. Ibland känner jag det som verkligen är rätt, det som jag verkligen tycker. Min inre röst som jag borde lyssna mer till, men tystar ner. Jag hoppas att allt ska bli bättre och försöker, trots att det inte borde vara jag som gör det. Jag blir trött på att det oftast inte sker på mina villkor. Trött på att känna mig sviken. Jag är trött på att känna mig andra hand, jag vet att jag är det och jag behöver egentligen inte vara i närheten av det. Inget är detsamma, och det är inte mitt fel. Det vill fås att tro att jag har något med det hela att göra, men det har jag inte!! Suck it in!

Jag vet vad jag känner just nu, det är rent och det är ärligt. Jag vet att det inte kommer att bli något mera nu. Inga flera samtal, mellan himmel och jord. Inga spontana kvällar, med vin och musik. Inget mer förtroende. Du väcker mest irritation och ilska. Jag hoppas att du är lycklig. Men jag är inte det med dig mer. I'm letting you go!! Jag är ingen som du kan gå över, som stannar kvar utan uppoffring. Jag är bättre än det!!

De flesta tror för lite om mig, de tror att jag inte ser, att jag inte förstår. Jag förstår mer än vad de tror, när jag väl känner dem så vet jag!! Inte lönt att ljuga. Ni ljuger mest för er själva. Du ljuger mest för dig själv, och du är naiv om du tror att jag inte ser. Jag känner det i hela min kropp!

Jag vill inte mer. Du är min vän, men inte längre min bästa. Och du har dig själv att skylla! Hoppas att du hittade det du sökte, och att det är allt du behöver. Du kommer inte sakna mig, du har inte gjort det innan, så varför nu? Jag kommer inte undvika dig, men jag kommer inte försöka heller. Vi blir när vi blir. Oundvikligt!

We died!!

Film Med Tilly Willy

Jävligt konstig söndag! Jag har haft svåra sovproblem hela denna veckan och inte riktigt fått sova ut. Igår var jag ute med Eva och Tess och några till. Det var väldigt roligt även om vi var på Slitage. Kanske dags att hitta annat? Iaf, när jag kom hem hade jag nästan varit uppe i 24 timmar då jag jobbat tidigare på dagen. Jag var inte så trött men gick och la mig runt 7 och satte inte klockan. Jag tänkte att jag helt enkelt skulle vakna när jag vakna. Och det gjorde jag, kl 17.00. Heeeelt galet. Kände mig halvt förstörd faktiskt. Jag skulle kolla på film med min kompis Tilly och det kändes lite sent. Men det blev av ändå och tack för det. Det var riktigt trevligt och mysigt. Vi såg en skräckis som var halv okej. Och vi beställde flottmat som jag inte orkade äta upp. Meen riktigt mysigt iaf! Nu ska jag sova för jag ska i skolan. Men allt som allt så har det varit en bra vecka. Klarade min muntliga tenta och min b-uppsats vilket känns väldigt bra! Hurra för mig!!

Renovering

Jag var så jävla astrött på min blogg, även om jag inte haft den så länge. Jag älskar de mörka färgerna och svart är definitivt en favorit. Men min blogg gjorde mig bara nedstämd, färgmässigt. Så har gjort om den rejält, enligt mig själv iaf. Tar nog ett tag innan jag vänjer mig. Men hoppas att detta känns bättre.
Jag har så mycket att göra och jag orkar inte göra ett skit. Skulle ha städat hela lägenheten idag men har inte gjort ett enda dugg.
Imorgon ska jobba för första gången på 5 månader. Ser inte framemot det men måste ha pengarna just nu. Borde försöka göra något med lägenheten innan jag lägger mig.
Hum, kanske...

Memories - To The Friends In Sligo

I will try to write this in the best english I got right now.
I've been home since the 22 of december. But everything has just been about trying to fix things so I can go back to normal, whatever that means. People have been asking me how Ireland was. I dont have the energy to tell them everything. I dont really want to talk to others about it either. Why I cant really say, but I think that my time in Ireland, cant be retelled, it has to been lived. The things that happend wasn't really adventurous and lifechanging. But it was the little things that made it good, that made it unforgettable. The people I met, and the things I shared, I can never get from anywhere else. The friendship is not the little things for me, but its hard to retell it as something big for someone else. This is for the people I met and that I hopefully never will forget.

I had a good time and I'm hoping to meet you all again. To the friends that I met in Sligo, good luck with everything you'll take on. Never forget to remember =)