Have To Let Go...

Det finns stunder då jag verkligen känner det som jag egentligen känner. Utan empati, eller förklaringar, utan andras känslor inblandade. Utan förståelse och utan skuld. Ibland känner jag det som verkligen är rätt, det som jag verkligen tycker. Min inre röst som jag borde lyssna mer till, men tystar ner. Jag hoppas att allt ska bli bättre och försöker, trots att det inte borde vara jag som gör det. Jag blir trött på att det oftast inte sker på mina villkor. Trött på att känna mig sviken. Jag är trött på att känna mig andra hand, jag vet att jag är det och jag behöver egentligen inte vara i närheten av det. Inget är detsamma, och det är inte mitt fel. Det vill fås att tro att jag har något med det hela att göra, men det har jag inte!! Suck it in!

Jag vet vad jag känner just nu, det är rent och det är ärligt. Jag vet att det inte kommer att bli något mera nu. Inga flera samtal, mellan himmel och jord. Inga spontana kvällar, med vin och musik. Inget mer förtroende. Du väcker mest irritation och ilska. Jag hoppas att du är lycklig. Men jag är inte det med dig mer. I'm letting you go!! Jag är ingen som du kan gå över, som stannar kvar utan uppoffring. Jag är bättre än det!!

De flesta tror för lite om mig, de tror att jag inte ser, att jag inte förstår. Jag förstår mer än vad de tror, när jag väl känner dem så vet jag!! Inte lönt att ljuga. Ni ljuger mest för er själva. Du ljuger mest för dig själv, och du är naiv om du tror att jag inte ser. Jag känner det i hela min kropp!

Jag vill inte mer. Du är min vän, men inte längre min bästa. Och du har dig själv att skylla! Hoppas att du hittade det du sökte, och att det är allt du behöver. Du kommer inte sakna mig, du har inte gjort det innan, så varför nu? Jag kommer inte undvika dig, men jag kommer inte försöka heller. Vi blir när vi blir. Oundvikligt!

We died!!

Film Med Tilly Willy

Jävligt konstig söndag! Jag har haft svåra sovproblem hela denna veckan och inte riktigt fått sova ut. Igår var jag ute med Eva och Tess och några till. Det var väldigt roligt även om vi var på Slitage. Kanske dags att hitta annat? Iaf, när jag kom hem hade jag nästan varit uppe i 24 timmar då jag jobbat tidigare på dagen. Jag var inte så trött men gick och la mig runt 7 och satte inte klockan. Jag tänkte att jag helt enkelt skulle vakna när jag vakna. Och det gjorde jag, kl 17.00. Heeeelt galet. Kände mig halvt förstörd faktiskt. Jag skulle kolla på film med min kompis Tilly och det kändes lite sent. Men det blev av ändå och tack för det. Det var riktigt trevligt och mysigt. Vi såg en skräckis som var halv okej. Och vi beställde flottmat som jag inte orkade äta upp. Meen riktigt mysigt iaf! Nu ska jag sova för jag ska i skolan. Men allt som allt så har det varit en bra vecka. Klarade min muntliga tenta och min b-uppsats vilket känns väldigt bra! Hurra för mig!!

Renovering

Jag var så jävla astrött på min blogg, även om jag inte haft den så länge. Jag älskar de mörka färgerna och svart är definitivt en favorit. Men min blogg gjorde mig bara nedstämd, färgmässigt. Så har gjort om den rejält, enligt mig själv iaf. Tar nog ett tag innan jag vänjer mig. Men hoppas att detta känns bättre.
Jag har så mycket att göra och jag orkar inte göra ett skit. Skulle ha städat hela lägenheten idag men har inte gjort ett enda dugg.
Imorgon ska jobba för första gången på 5 månader. Ser inte framemot det men måste ha pengarna just nu. Borde försöka göra något med lägenheten innan jag lägger mig.
Hum, kanske...

Memories - To The Friends In Sligo

I will try to write this in the best english I got right now.
I've been home since the 22 of december. But everything has just been about trying to fix things so I can go back to normal, whatever that means. People have been asking me how Ireland was. I dont have the energy to tell them everything. I dont really want to talk to others about it either. Why I cant really say, but I think that my time in Ireland, cant be retelled, it has to been lived. The things that happend wasn't really adventurous and lifechanging. But it was the little things that made it good, that made it unforgettable. The people I met, and the things I shared, I can never get from anywhere else. The friendship is not the little things for me, but its hard to retell it as something big for someone else. This is for the people I met and that I hopefully never will forget.

I had a good time and I'm hoping to meet you all again. To the friends that I met in Sligo, good luck with everything you'll take on. Never forget to remember =)