Francis Födelsedagsfest!

Idag fyller Franci år! Min present till honom var att han kunde ha sin födelsedagsfest i min lägenhet eftersom det blivit trubbel på annat håll. Festen gick riktigt bra och det var väldigt lugnt. Det var trevligt och inga tråkiga saker hände. Men med Franci som fixare trodde jag inget annat. Han är en av de få människor som jag på så kort tid verkligen litar på! Det var ett nöje att ha han hemma hos mig! Till Franci; Hoppas att du får en riktigt rolig kväll och att denna dagen kommer bli ett härligt minne. Du är min vän, min trygga sida, en solstråle i mitt liv!

Vem Är Jag?

Jag var hemma hos min kompis Yana och vi snackade lite. På det sättet som ingen av oss hunnit göra på väldigt länge. Ett ärligt snack om allt som bara flög runt i huvudet. Jag berättade för henne hur orolig jag var för framtiden med jobb och så, om någon kommer att anställa mig och vad jag ska söka för jobb överhuvudtaget. Yana hjälpte mig med lite "mindtraining" där hon bad mig att beskriva mig själv med några egenskaper som jag hade. Och ge exempel utifrån det. Det var fan svårt!! Man borde veta vad man själv är bra på men jag hade ingen aning. Och även om jag kanske hade några tankar kring det kände jag någon form av skuld när jag sa det. Yana sa att kvinnor har en tendens att inte våga säga hur bra dem är. Det finns nog en sanning i det.

Jag har haft perioder då jag känt mig stolt över den jag är, men det har alltid kommit något som slagit mig på käften och dunsat mig ner till marken. Typ en form utav jantelagenskarmaknytnäve. Du ska inte tro att du är bra för det har du inte förtjänat!!
Så känns det, men varför? Varför kan jag inte vara stolt över den jag är? Jag är fortfarande rädd att folk tittar på mig och viskar om mig. Att jag är ful och att jag inte är bra på något. Inte hela tiden, det hade ju varit riktigt hemskt. Men ibland, kommer sådana känslor över mig och jag känner mig så liten. Jag trodde att jag skulle kommit över det här nu. Jag blir så frustrerad på mig själv!!

När jag kom och tänka på det så har jag nog känt så ett tag. Fast kanske inte medgett det riktigt. Det är så mycket jag borde vara, och det ger mig ångest eftersom jag inte är det. Usch, ett sådant I-landsproblem det känns som.

Jag säger att jag är empatisk, men jag har nog övergått till att bli sympatisk. Jag mår dåligt över att jag mår dåligt eftersom jag vet att det finns andra som mår sämre, och att jag därför inte har rätt att må dåligt. Jag tar emot skit från folk för om jag stod upp för mig själv, så skulle det kanske såra den andra personen, och jag vill inte vara en dålig person. Det hela har gått överstyr på något sätt. Jag måste acceptera mina dåliga sidor, och acceptera att andra tycker att dem är dåliga. Lets face it, man kan inte gilla allt hos alla. Sen är det en smaksak, det någon ogillar, gillar någon annan.

Jag har nog en del att ta itu med, kanske dags att börja göra lista igen som jag gjorde innan. Det funkade inte helt fel!

IDAG:
Tvätta -gjort (och allt hann bli torrt)
Vika tvätt - åååååh vad tråkigt
Städa lägenheten - suck (okeeeej då)
Träffa Ruby - YEAJ
Träffa Tilly och TRÄNA på SATS - Oyeah
Köpa hem frukt - dille på passionsfrukt just nu

Mmmm, det är väl bara att sätta igång

Utgång Och Vänner!!

Hade det väldigt trevligt i fredes, eller behagligt som jag och Palle kom fram till att vara den bästa förklaringen på våra bravader. Vi drack hemma hos Palle och sen ut till Herkules där vi träffade två trevliga tjejer. Så skönt när man bara kan börja snacka med någon sådär, utan weirdness. Vi avslutade det med chilicheese på BK där Yana mötte upp oss! Jag och Palle åkte sedan taxi hem tillsammans med en man som sedan betalade hela taxin. Snäll kille det där! Vi somnade gött i sängen och dagen efter blev det filmdags och Palle gjorde pasta till mig.

Nästa lördag ska vi alla till Yanas 25års kalas!! HURRA FÖR YANA...i förskott. Ska bli kul att se alla igen. Nu för tiden är det bara födelsedagar som för oss alla samman, det är därför jag tycker att det är viktigt att vi firar dem. Det finns ingen tid att träffas så som vi gjorde innan. Det är väldigt synd, men det är väl en del av vuxenlivet I guess. Så fem gamla vänner, fem härliga träffar om året. Man får hålla fast i de traditioner man har. Nu är det inte så att vi inte håller kontakten, det gör vi faktiskt. Men vi är inte lika bra på det som vi var innan. Men det är ingens fel, det har bara blivit så.

Som Palle skrev om detta fotot; Det är j-vligt längesen, men vännerna finns kvar! Så sant så!

Iaf, nu på lördag ska vi alla ses hemma hos Yana. Det börjar med middag och så. Efter det kommer andra folk till festen, Danne och Zettan är några av dem. En ny miljö behövs så att festa i Lund istället för Malmö är nog behövligt. Danne ser framemot det iaf!! =) Det gör jag med, så många av sina vänner samlade under samma tak, kan det bli bättre?

Obetydligt Liten, Som En Snöflinga Mot Varm Mark

Jag skulle träffa Yana idag och jag såg verkligen framemot det! Hade planerat allt väldigt bra! Till och med valt ut klänning som jag skulle ha på mig. Well, det enda som jag inte gjort var att prova klänningen. Det borde jag ha gjort. Glömde totalt bort att jag lagt på mig några kilon och när jag skulle prova klänningen idag, kom jag inte i den. Så då provade jag en annan klänningen, jag kom precis i den, men kunde inte andas, och såg mer ut som en lila korv! Jag började storböla och ringde till Yana. Hon tröstade mig och sa att jag kunde låna kläder av henne. Så stack in till Lund i snön och bytte om. Jag såg väldigt skaplig ut. Yana var tvungen att åka i förväg till dit vi skulle för hon var lite ansvarig för det. När jag kom dit ser jag ca 400 människor i en sal. Känner ingen. Sen kom det fram att jag inte skulle vara med Yana utan sitta själv vid ett bord. När jag satte mig ner, började jag få svårt att andas, jag blev yr och fick hjärtklappning. Jag var tvungen att lämna allt. Jag ringde till Yana men fick inte tag på henne. Kunde inte se henne heller. Men jag hade hennes nycklar i min väska så stack hem till henne och bestämde mig för att åka hem. Jag kände mig urusel men kunde verkligen inte stanna. Fanns inget emotionellt ork kvar i mig som orkade sitta med massa människor som jag inte alls kände. Jag ringde till Palle och berättade att jag var en usel person. Hon tröstade mig med att det var bättre att jag stack hem än att sitta kvar där och må dåligt. De skulle ingen må bra av. TACK Palle för dina alltid tröstande ord. Till sist fick jag tag i Yana och jag grät i telefonen. Hon tröstade mig med att hon inte ville att jag skulle medverka på något som jag inte mådde bra av. Hon sa även massa andra bra saker. TACK Yana för din förståelse.

När jag gick hem från Yana så snöade det stora flingor. Jag gick hela vägen, lyssnade på Coldplay och tittade upp i luften. Det kändes väldigt vackert, och plötsligt kändes allt bättre. Mina problem, vilka de nu än må vara, är antagligen obetydliga. Jag får tänka så!

Imorgon ska jag lämna in tentan och träffa Yana för fika, och senare träffa Palle! Jag har inte haft alonetime med någon av dem på väldigt länge! Så det kommer nog att bli behövligt!

Iaf, tack till mina vänner som står vid min sida i vått och torrt, som tror på mig när jag själv inte gör det! Speciellt tack till Yana och Palle idag för att ni fanns där! Utan er hade jag inte varit hel! PUSS

På Toppen Igår, Lite Längre Ner På Skalan Idag

Var ute igår, suprise suprise! Hade riktigt roligt och hela dagen kändes helt OK! Jobbade på Netto vilket inte var jobbigt alls faktiskt, sen därifrån direkt ner till Slakt och stod i en mega kö för att hänga in jackan. Jag orkade inte vänta så satt med allt inne på föreställningen. Min mamma och moster ångrade sedan att de hängt in jackan eftersom 400 människor samtidigt skulle hämta ut jackan efter föreställningens slut och Slakt hade bara 3 luckor öppna! Smart! Det tog aslång tid. Kuta och Kör var riktigt rolig och vi skrattade mycket. Sen var det hem till mig och det blev en grekisk sallad och vitlöksbröd till middag med kaka till efterrätt. Mamma och moster skulle hem vid åtta, kl tio kom vi iväg.

Sen iväg till Zettan och spela Street Fighter som förfest och tillsist iväg till Harrys med MAX som slut. Det blev fylla och skratt och lite dans. Sweet as hell! Jag och Danne vaknade kl 15.00 idag! OMG. Men man mådde inte så dåligt faktiskt. Vi var snabbt ute och handla läsk och andra onyttigheter som vi smaskade i oss till Chuck and Larry. Nästa vecka är tentadags och det kommer bli mkt jobb. Ska in till Lund och träffa Yana ons och tors, vilket kommer bli asroligt! Vi har inte sett varandra på riktigt på väldigt länge. Så det kommer nog att bli behövligt!
Det flyter....

Träning, Platta Bröst Och Ostbågar

Ja, jag har då försökt att ge mig på att träna igen. Denna vecka har jag lyckats komma iväg 2 ggr utan att bli sjuk. Däremot en del krämpor i vaderna. Men det känns najs, då vet man att man gjort något.

Jag var lite rädd att träna och har fortf. väldigt blandade känslor för det. För första gången har jag fått former, rumpan är rundare och brösten känns större (utelämnande av personliga saker -check). Jag har också fått en stor svällande mage och kommer inte längre in i några av mina jeans eller favvoklänningar. Magen syns mer än det andra så den måste bort. Men man kan ju inte punktbränna fett, så försvinner fettet på magen så försvinner "fettet" från brösten och bootyn. Så mina kvinnliga former som jag äntligen fått kommer att försvinna i takt med att magen gör det. Eller nej, det kommer försvinna före det att magen gör det, vilket får allt att kännas så mycket bättre. Men jag har gjort mitt val nu, bye bye rumpa, bye bye bröst!

Har fortfarande ett problem, min kost är inte vad den bör vara. Får lite lätt ångest när jag tänker på hur onyttigt jag äter, även om det kanske inte alltid är det. Jag vill att allt som jag stoppar i mig ska vara SUPERnyttigt, och inget snacks eller godis eller vitt bröd och pasta osv. Men sen läste jag en artikel, (den behöver inte alls stämma och gör det antagligen inte heller) som fick mig att må superbra. Där stod det att efter träningen var det bättre att äta ngt än inget alls, så var man sugen på en kanelbulle, så käka det istället för inget alls. Att kränga ostbågar känns helt plötsligt mer tillåtande. Nu säger jag inte att jag gör det efter en träning, men jag tänkte innan att det var hela vägen eller ingen alls.

Nu har jag funnit en mellanväg och jag får ta det som det kommer. Det är ju faktiskt bättre att träna och äta lite onyttigt då och då, än att inte träna alls. Sen får jag ju också inse att mina matvanor på ett sätt blivit bättre jämfört med innan. Jag äter frukost nu, vilket jag inte gjorde innan. Jag dricker inte längre coca-cola som jag gjorde innan utan dricker mest vatten och te. Jag har bytat ut mycket av mitt godis mot frukt och rör på mig mer. Mitt nya tankesätt har således blivit; Tänk mer på de framsteg du gjort, snarare än de mål som du ännu inte uppnått.

Jag ligger lite plus på skolan också. Det var längesen jag gjorde det. Lite stolt över mig själv faktiskt. Lägenheten ser fortfarande ut som skit, men det kommer sakta men säkert.
Just nu trivs jag med livet, trivs med mina vänner, och trivs med mig själv, även om det har sina upp och nedgångar. Men utan motstånd här och där så hade livet varit riktigt tråkigt, eller hur?

Imorgon ska jag plugga lite, eventuellt träffa Eva, träffa Musti en kort stund och hoppa hopprep (i träningssyfte). I helgen ska jag jobba, träffa mamma och moster och se på "Kuta och Kör", sen middag efter det. När de har ätit klart och begett sig hemåt är det party med Danne och Zettan. Denna långa dag betyder tidigt i säng på fredagen. Det kommer ju att gå så...bra! Mette och självkontroll är inte alltid det bästa! Men jag är nöjd, for now..!

Hurra för Ostbågar - you make me feel so fine!!

Ont I Huvudet

Jadu, fick ett virus på mina bihålor. Utvecklades inte till bihålsinflammation, (peppar peppar) men huvudvärken har inte riktigt släppt. Däremot är den väldigt mkt bättre än vad den var innan. I början kändes det som om någon slagit mig i pannan med en hammare. Men nu som sagt, har det blivit bättre.

Jag hade en så sjukt rolig lördag som jag inte haft på länge! Jag var på fest hemma hos Marzena som jag inte träffat på lääääänge. Danne var med mig, vi skulle egentligen varit med Andreas för jag hade ringt honom och sagt att jag gärna ville festa med honom på lördagen för det var så längesen vi gjorde det, bara vi tre. Så blev då inte! På festen iaf var det folk jag kände som jag inte sett på länge, men även nytt folk. Det var nog väldigt behövligt. Jag och Danne träffade en ny tjej som hette Elin.

Sjukt trevlig tjej och vi ska ses igen! Vi kom fram till att det är inte ofta man träffar ngn som man verkligen kommer så bra överens med och när man väl gör det är det inte lönt att vara blyg. Vi stack till Etage, inte mitt favoritställe, men hade den kvällen sjukligt roligt där. Träffade massa folk där inne som jag inte sett på länge och som jag inte förväntat mig att se där inne heller. Yana, Eva, Tilly, Desiree, Therese, och lite andra! Najs iaf! Jag minns att jag var väldigt skeptiskt till att gå ut, eftersom jag var trött. Thank God att jag inte stannade hemma. Woho!!