Obetydligt Liten, Som En Snöflinga Mot Varm Mark

Jag skulle träffa Yana idag och jag såg verkligen framemot det! Hade planerat allt väldigt bra! Till och med valt ut klänning som jag skulle ha på mig. Well, det enda som jag inte gjort var att prova klänningen. Det borde jag ha gjort. Glömde totalt bort att jag lagt på mig några kilon och när jag skulle prova klänningen idag, kom jag inte i den. Så då provade jag en annan klänningen, jag kom precis i den, men kunde inte andas, och såg mer ut som en lila korv! Jag började storböla och ringde till Yana. Hon tröstade mig och sa att jag kunde låna kläder av henne. Så stack in till Lund i snön och bytte om. Jag såg väldigt skaplig ut. Yana var tvungen att åka i förväg till dit vi skulle för hon var lite ansvarig för det. När jag kom dit ser jag ca 400 människor i en sal. Känner ingen. Sen kom det fram att jag inte skulle vara med Yana utan sitta själv vid ett bord. När jag satte mig ner, började jag få svårt att andas, jag blev yr och fick hjärtklappning. Jag var tvungen att lämna allt. Jag ringde till Yana men fick inte tag på henne. Kunde inte se henne heller. Men jag hade hennes nycklar i min väska så stack hem till henne och bestämde mig för att åka hem. Jag kände mig urusel men kunde verkligen inte stanna. Fanns inget emotionellt ork kvar i mig som orkade sitta med massa människor som jag inte alls kände. Jag ringde till Palle och berättade att jag var en usel person. Hon tröstade mig med att det var bättre att jag stack hem än att sitta kvar där och må dåligt. De skulle ingen må bra av. TACK Palle för dina alltid tröstande ord. Till sist fick jag tag i Yana och jag grät i telefonen. Hon tröstade mig med att hon inte ville att jag skulle medverka på något som jag inte mådde bra av. Hon sa även massa andra bra saker. TACK Yana för din förståelse.

När jag gick hem från Yana så snöade det stora flingor. Jag gick hela vägen, lyssnade på Coldplay och tittade upp i luften. Det kändes väldigt vackert, och plötsligt kändes allt bättre. Mina problem, vilka de nu än må vara, är antagligen obetydliga. Jag får tänka så!

Imorgon ska jag lämna in tentan och träffa Yana för fika, och senare träffa Palle! Jag har inte haft alonetime med någon av dem på väldigt länge! Så det kommer nog att bli behövligt!

Iaf, tack till mina vänner som står vid min sida i vått och torrt, som tror på mig när jag själv inte gör det! Speciellt tack till Yana och Palle idag för att ni fanns där! Utan er hade jag inte varit hel! PUSS